Böcker jag gärna skulle se som tv och/eller film

Ett tag nu har jag funderat på mina favoritböcker och att jag gärna skulle se dem gjorda till tv-serier och/eller filmer. En del har faktiskt redan blivit det, men jag skulle ändå gärna se mer av dem.

Jag börjar med fantasy.

Ingelin Angerborns böcker, särskilt Månfågel och Rum 213, gärna också Hjärta av damm (fast de andra också). De här böckerna har samma spännande, mystiska och ofta lite sorgliga stämning som i Maria Gripes böcker.

Subrosadetektiverna av Veronika von Schenk (Den siste tsarens hemlighet, Kapten Fiennes skatt, Det japanska husets hemlighet) Det här är väldigt välskrivna deckare för barn (lite äldre barn, antagligen 9-12 år gamla, men ändå läsvärda för en vuxen som är ”ung i sinnet”). Vad jag särskilt tycker om är att författaren har forskat om historiska händelser och på ett skickligt sätt vävt in dem i handlingen. Mycket bra idé, tycker jag. Det finns en del andra, lika välskrivna barndeckare, men de saknar ofta den här extra dimensionen.

Rädda honom av Camilla Lagerqvist. Det här är en mycket spännande och intressant och välskriven historia som precis som många andra barn- och ungdomsböcker handlar om en resa i tiden och ställer frågan, kan man ändra det som redan hänt? Dessutom utspelar den sig i England, fast det är en svensk bok.

Danni av Ulrika Windisch Levander. Den här boken var en trevlig överraskning. En i raden av mer eller mindre egenutgivna böcker (eller utgiven på ett litet förlag), trodde jag. Den är förstås utgiven av ett litet förlag, och e-boken som jag lånade på biblioteket kunde mått bra av bättre korrekturläsning men annars är det en väldigt spännande och fascinerande bok. Det handlar om fantasy av det lite ovanligare slaget. Jag har läst flera svenska (eller svenskspråkiga) fantasyböcker på sista tiden och alla har byggt på intressanta idéer, men ingen har varit lika välskriven och bra. Säkert skulle den bli en väldigt bra film eller tv-serie också.

Maria Gripe Tordyveln flyger i skymningen. Vad jag vet har det varit på gång med en film, men den har uppenbarligen inte blivit av, varför vet jag inte. Väldigt synd i alla fall, för det här är en härligt mystisk och spännande berättelse som sträcker sig långt tillbaka i tiden och fram till nutid. Den är om möjligt ännu bättre än Agnes Cecilia och både boken och filmen är i det fallet väldigt bra också.

Gunila Ambjörnsons böcker, särskilt Vilse i tiden, Tidens fånge och Trädet och tiden. De flesta av Gunila Ambjörnsons böcker utspelar sig i en blandning av nutid och historia. Också här ställs frågan om man kan ändra det som redan hänt. Böckerna är tankeväckande och intressanta och naturligtvis också mycket välskrivna.

Cirkeln. Den första boken är allra bäst, tycker jag, men jag tyckte om de andra två i serien också, så jag hoppas att de senare så småningom också får bli film. Jag tyckte verkligen om filmen Cirkeln, lika mycket eller till och med mer än boken och det vill inte säga lite. På något sätt ”destillerade” filmen fram allt viktigt i boken och gjorde den klarare och tydligare. Eftersom jag skrivit en recension om boken ganska nyligen behöver jag väl inte säga mer.

Deckare:

Jag skulle gärna se mer av Maria Waern (Anna Janssons deckare). Vad jag minns har jag nog bara sett två säsonger av serien, vilket är synd. Jag vet flera som skulle bli bra som tv-serie, fast Drömmar ur snö kunde gjorts annorlunda, boken var mycket bättre.

Ann Rosmans böcker, särskilt Havskatten.  De andra tre är oerhört välskrivna och till skillnad från när det gäller en av hennes kollegor som bor i samma landskap är de här böckerna inte alls förutsägbara, men tyvärr är de för sorgliga och hemska för min smak. Det här gäller inte Havskatten, som fast den är precis lika bra och välskriven som de tidigare böckerna i serien lyckligtvis har ett lyckligt slut.

Anna Lihammers Medan mörkret faller. Författaren är tydligen arkeolog, men här har hon påbörjat en serie historiska kriminalromaner. Första boken, som är den jag läst, är en ruskigt bra bok, särskilt om man som jag är intresserad av historia. Tyvärr måste jag varna för en del obehagliga scener, som förstås skulle bli ännu hemskare på film/tv. Men jag tror ändå att det skulle vara värt det och man kan förhoppningsvis vara lite sparsam med de överdrivet realistiska scenerna. Man måste ju inte vara övertydlig.